Bebyggelseplanen kan åsidosätta grannskapslagen

Parkavdelningar planterar ofta träd, särskilt på gröna remsor längs trottoarer. I detta fall uppstår frågan om det erforderliga minimiavståndet ska hållas enligt landets grannrättslag. Lagen tillämpas i alla samhällen, kommuner och städer där det inte finns några andra regler.

Det offentliga kan dock ”kullkasta” lagen om närrätter med en exploaterings- eller gestaltningsplan. Den kan till exempel uttryckligen tillåta att stadsträd planteras för nära fastighetsgränsen, som om man följer grannrättslagen. I nya exploateringsområden bör även fastighetsägare och byggare kontrollera utvecklings- och designplanen i detta avseende för att skydda sig mot överraskningar.

Rättsläget är en angelägenhet för staten

I en dom från Högre förvaltningsdomstolen i Rheinland-Pfalz beslutades 2007 att bebyggelse- eller projekteringsplanen eller ett planerat bygglov har företräde framför grannrättslagen vid offentlig plantering.

Detsamma gäller i andra delstater och för montering av gatlyktor vid fastighetsgränser. Det finns dock alltid möjlighet att göra invändningar i enskilda fall, till exempel för att förhindra potentiell förankring på fastigheten. Här möter utvecklingsplanerna äganderätten, som i vissa fall prioriteras högre av domstolarna.

Om det finns gamla träd på fastighetslinjen som utgör en barriär på grund av strukturella förändringar (t.ex. skapandet av en ny uppfart) är en invändning meningslös.

Med tätortsträd ska man alltid tänka på att de inte blir ett trafikhinder, till exempel på trottoarer, trafikljus och trafikskyltar eller påverkar belysningen. Därför ska grönytekontoret garantera regelbunden beskärning och skötsel, vilket även tar hänsyn till sidan som vetter mot fastighetslinjen.