Strukturen av sandpapper

De flesta användare är väl medvetna om att sandpapper skiljer sig markant. Särskilt när det gäller säden vet nästan varje hantverkare och gör-det-självare vad som menas. Men sandpapper är ännu mer speciellt. Först och främst kan det särskiljas enligt strukturen. Ett modernt sandpapper består av flera lager:

• bärarmaterial
• basbindemedel (lim)
• slipkornen
• Däckbindare

Bärarmaterialet

Bärarmaterialet bestod tidigare mestadels av linne. Linne används fortfarande till sandpapper, som används till maskiner. Till exempel för slipmedlet för en bandslipmaskin. Men redan med arket med sandpapper till orbitalsliparen (131,50 € på Amazon*) Idag är detta lager ofta av papper.

Ändå bör linne också föredras här. Alla som har använt sandpapper med pappersunderlag i orbitalslipmaskinen vet bara alltför väl att papperet går sönder mycket snabbt i områden som utsätts för hög belastning, trots att det fortfarande finns tillräckligt med sand.

Grundpärmen

Grundbindemedlet består av lim eller ett lim baserat på syntetisk harts.

Betydande skillnader i slipkornen

De största skillnaderna finns i slipkornen. Detta framgår också av de olika namnen på sandpapper. Förutom smärgelpapper är även sandpapper ofta det valda begreppet, eftersom sand i princip användes som korn förr i tiden. Idag används främst teknisk-keramiska produkter som grus:

• Aluminiumoxid är det mest använda slipkornet med goda allmänna egenskaper
• Bornitrid är nästan lika hårt som diamant och extremt värmebeständigt (mer än diamant), vilket kvalificerar den för många specialiserade maskintillämpningar
• Kiselkarbid är värmebeständig, varför den är att föredra för maskinanvändning
• Diamant är svårast och även något dyrare att tillverka eftersom kol måste pressas under mycket höga tryck

Takstolen

Toppbindemedlet håller kvar gruset på sandpappret.

Gruset

Kornet täcker ett brett spektrum. Inte bara slipkornstorleken är viktig, utan också dess fördelning. Ju längre bort ett korn är från det andra, desto djupare tränger det in i materialet som ska bearbetas. Av detta kan man dra slutsatsen: ju grövre sandpapper, desto större spridning. Storleken på de enskilda slipkornen är vanligtvis mellan 20 (mycket grova) och 1.000 XNUMX nanometer (mycket fin).

Förutom storleken på kornet, till exempel 400, visar sandpappret även en bokstav framför sig, till exempel P80. Bokstäverna beskriver hårdheten hos slipkornen. När bokstaven i alfabetet ökar, ökar också hårdheten. Hårdheterna är uppdelade i hård, medium och mjuk:

• A till K: mjuk korn
• L till O: medelstor grus
• P till Ö: hård grus

Sandpapper är nu uppdelat i vått sandpapper och torrt sandpapper. Oavsett detta definierar ådringen också det typiska användningsområdet, här med trä som exempel:

40 till 120 grit

Sandpapper med dessa korn används för slipning och förslipning. Beroende på material börjar du med 40 (metaller) eller vanligtvis 80 (t.ex. trä). I slutändan är det dock också en fråga om erfarenhet.

120 till 180 grit

Grovt sandpapper används för att förfina slipmönstret, men kan redan representera den slutliga slipningen för vissa material.

180 till 400 grit

Fint sandpapper används för finishen vid slipning av trä.

Beroende på legering kan mycket finare korn användas för att slipa metaller. I slutändan finns sandpapper upp till korn 7000. Korn på upp till 1000 är vanliga.